Om att vara blåögd
Det här inlägget faller inom kategorin med mera i min blogg, det handlar inte om bostäder. (www.boendemedmera.blogg.se)Jag har nog blivit lurad många gånger i mitt liv, utan att jag ens märkt det. Jag är tämligen godtrogen, med innebörden att jag tror gott om människor tills dess motsatsen är bevisad.
Nyligen blev jag lurad på en vara som jag annonserat att jag ville köpa. Jag satte in en annons på en välkänd sajt och fick svar efter bara ett par dagar. Jag har precis din grej! Deal. Trevlig konversation på sms. Inte jättemycket pengar inblandat. Ingen vara kom. Blåst.
När jag väljer att berätta detta, bland annat för en väninna som arbetar på en liknande bytessajt är kommentarerna ganska ofta; men är du helt dum i huvudet? Jag trodde du hade koll?
En direkt och som jag uppfattar det helt ärlig reaktion på hur jag blev lurad. Och nu ska jag skämmas, men det gör jag faktiskt inte.
Hm, vänta lite nu. Min reflektion är inte en utan flera.
Den första reflektionen är att genom att säga så fördömande kommentarer som de flesta gör, törs färre människor verkligen berätta vilket innebär att dessa bedragare får härja både mer fritt och längre. För att många skäms, och det förefaller faktiskt som att de flesta man berättar det för tycker att man ska göra just det också, skämmas.
För det andra är väl just att lita på varandra själva affärsiden på dessa bytessajter. Utan denna tilltro blir det ju ingen kommers alls. För om alla konstant utgår från att alla luras, varför ens sätta in en annons , än mindre besvara densamma?
För det tredje och mest av allt är jag faktiskt stolt. Jag är stolt över att att jag faktiskt i allt tror gott om människor. Och det kommer jag fortsätta göra.
Japp, jag är blåögd.