Nej tack till plinkeplonkmusiken
Jag tänker mycket på stadplanering och längtar tillbaka till som det var förr. Nej, absolut inte i allt, men en påtaglig planeringsdetalj har jag hängt upp mig på.
Idag när nya kvarter planeras byggs husen med bostäder oftast hela vägen ned till markplan. Jag förstår de ekonomiska incitamenten till att det blivit så. Men tänk vilka levande kvarter vi skulle få om alla fastigheter hade verksamhet i bottenplan. Som det var förr.
Och vem har bestämt att stora shoppinggallerior är charmiga, att det är vad vi behöver? Gå inomhus i stora hangarliknande byggnader med plinkeplonkmusik och oändliga rader av affärer och annan service. Exakt hur charmigt är det på en skala? Det är inte snällt mot människorna. Så nu fick jag det sagt.